– Det hade varit sorgligt om någon av de bästa skolorna läggs ned, säger Ulrika Fridh, rektor på Alléskolan.
Hon syftar på Alléskolan och Slimmingeby skola.
Ulrika Fridh har nyligen blivit rektor för Alléskolan och har jobbat på Slimmingeby skola i 16 års tid, först som lärare och senare som rektor under en handfull år.
Stundande besparingskrav, som Skånskan redogjort för, känner Ulrika Fridh till i och med att budget var i obalans när hon gick på semester. Införstådd med att budget måste i balans men inte hur, reagerade hon på uppgifter från ett arbetsmaterial.
– Jag blir lite oroad över att man har lagt som förslag att lägga ner en av de skolor som genomgått en granskning utan något att åtgärda, ett helt grönt inspektionsbeslut. Jättebra skola med måluppfyllelse, säger Ulrika Fridh och tillägger:
– Även Alléskolan brukar ligga väldigt högt. Ur den synpunkten känns det tråkigt när man funderar på att lägga ned två av de bästa skolorna i kommunen. Hon tillägger att hon har förståelse för att det är svårare att få ekonomi i små skolor. Men ställer den retoriska frågan om inte de goda resultaten beror just på att skolorna är små? Kan de i såna fall inte få fortsätta vara det, för kvalitetens skull?
– Det är många fördelar med en liten enhet ur elevperspektivet. Det är en fantastisk trygghetskänsla att alla vuxna känner dig som elev.
Men det finns nackdelar med småskaligheten förutom att det är knepigare att få ekonomi i verksamheten. Det kräver större bredd på lärarna, att de ska kunna fler ämnen, och dessutom kan kamratutbudet bli skralt.
– För Slimmines del är det väldigt få i varje grupp så i någon grupp är de bara tre pojkar. Det kanske är mindre bra, konstaterar hon och tillägger att eleverna i Slimminge å andra sidan är ”oerhört privilegierade” ur studiesynpunkt.
I ett drömscenario skulle hon vilja se både Allé- och Slimmingeby- skolor bli tvåparallelliga, det vill säga att det finns två förstaklasser, två andraklasser och så vidare. I dag är det bara en klass av varje årskull. För att undkomma en av nackdelarna med småskaligheten så samrättar högstadielärare på Alléskolan nationella prov tillsammans med lärare på Mackleanskolan. Detta för att få en jämnare bedömning.
– Samverkan är viktig och jag tror att vi rektorer kan bli bättre på att samarbeta. Om vi ska samverka med Macklean och ha inriktningar då gör vi det bra, säger Ulrika Fridh med eftertryck.
Men inriktningar och profiler lägger hon ingen större vikt vid. Lagom stora enheter för elever, lärare och skolledare att greppa, finner hon intressantare.
Kunde inte Rydsgård och Skivarp samarbeta mer och ha ett gemensamt högstadium för att hindra flykten av elever till Ystad funderar hon. Tre mellanstora skolor, från F-9, skulle hon vilja se i Skurups kommun.
Hon poängterar att det är hennes egna personliga funderingar.
– Jag kan generellt känna mig bekymrad över att vi får besparingskrav på besparingskrav, man önskar ju att det satsades lite mer på skolan.
– Jag tror det varit besparingar varje år sedan jag blev rektor (senaste fem åren reds. anm.), säger hon.
Att så många som 88 slutat inom skolförvaltningen i år tror hon inte är unikt för Skurup kommuns del, för det är lärarnas marknad och de har möjlighet att höja sin lön när de rör på sig.
– En bra pedagog vill utvecklas och vill känna att de är viktiga, säger Fridh som tror att fortbildning kan få personer som är lockade att sluta att stanna istället.
– Återkommande sparkrav förstör arbetsglädjen, det är viktigt ur en psykologisk aspekt.
Några som har slutat har också kommit tillbaka har det visat sig när rektorerna pratat med varandra.
– Jag har fått uppfattningen att det är litenheten i kommunen som har uppskattats, säger Fridh.
Hon vägrar att ställa skolor och andra resurser mot varandra även om skolpersonal också spånar fritt om hur förändringar skulle kunna se ut om de tvingas till det. Det enda hon är säker på är att elevens bästa ska stå i fokus och att sparkrav sliter. Det känns lite misslyckat när de lyckas spara, för då är det människor som ”vänt ut och in” på sig själva, påpekar hon.