![]()
På landet För köttdjursproducenterna, far och son, Gert Nilsson och Mikael Jonasson är Mila en av årets viktigaste händelser.
Det är dels ett tillfälle för utbyte av erfarenheter med kollegor i branschen, dels handlar det om marknadsföring.
– Här kan vi visa upp oss och träffa nya kunder, säger Mikael Jonasson.
På Katslösa Gård, mittemellan Ystad och Skurup, pågår förberedelserna inför Mila. Här har man djur av raserna blonde och simmental och Gert Nilsson och Mikael Jonasson tar fram ett par kvigor av vardera ras som ska ställas ut.
– Dessa två var med på Elmiamässan och blev tvåa i var sin klass. Så nu får det bli revansch, säger Mikael Jonasson och ler.
Inför utställningen och bedömningarna på Mila klipps och tvättas djuren. Simmentalkvigan Kroni är drygt ett år gammal och blondekvigan Kristin 14 månader. De är lite tveksamma över att kliva ut från stallet till det skarpa solljuset men lugnar sig snart och njuter till fullo av att få pälsen borstad.
Blonde är en lite ovanligare ras i Sverige, men desto vanligare nedåt Europa som i Nederländerna, Belgien och Frankrike. De äter inte så mycket, men ger ändå ett bra slaktutbyte.
– De ska ha ett tunt skinn för att framhäva musklerna, förklarar Mikael Jonasson.
När det blir dags att ta in djuren i visningsringen på Mila tittar domarna på sånt som rygglinje, djup i kroppen, fylliga muskler i bakpartiet och rätt vinklar på benen. Men det viktiga är inte att vinna:
– Nej, det är bara kul om man gör det. Det viktiga är att få visa upp sina djur. Eftersom vi har avel vill man få exteriören bedömd.
– Temperamentet är också viktigt. Man vill se om de klarar att gå upp i visningsringen. Mycket av avelsarbetet går ut på att ta ut dem som har dåligt temperament, säger Gert Nilsson.
Det är en stor påfrestning för djuren att först åka lastbil och sedan komma in i en helt ny miljö med andra djur och människor runt omkring. Värst är det för de lite yngre tjurarna som hamnar med andra tjurar i ungefär samma storlek, då måste de känna av varandra först och etablera rangordning. En äldre tjur däremot behöver till exempel aldrig stångas, de har respekten med sig berättar Gert Nilsson.
Inne i stallet finns simmentaltjuren Valhalla och blondetjuren Lego. Valhall blev bäst i rasen på Mila 2018. Ingen av tjurarna följer dock med den här gången. De ska i stället stanna hemma och vila upp sig inför betäckningssäsongen.
Men det har inte alltid funnits köttdjur på Katslösa Gård. Gården anlades 1884 och Gerts far köpte den 1939. När Gert växte upp fanns här både grisar och mjölkkor. Men när han tog över gården 1975 var mjölkkorna borta och det var korsade köttdjur som gällde. Den första blondetjuren köptes in 1998 och den första simmentaltjuren 2001. Sedan dess har det varit renrasiga djur som gällt.
– Det är väl egentligen Mikael som har det stora intresset för avel, säger Gert Nilsson.
– Jo, jag tycker att det är roligare att producera avelstjurar, säger Mikael Jonasson.
2006 byggdes ett nytt stall på gården och man fick plats med fler djur. Idag finns här förutom de båda tjurarna ett femtiotal kor och med kvigor och kalvar inräknade sammanlagt nära 120 djur. Varje år brukar Katslösa Gård skicka djur på individprövning på Gunnarps prövningsstation utanför Hörby. Här bedöms djuren efter en mängd parametrar som exempelvis tillväxt, hälsa, exteriör och lynne. De bästa tjurarna härifrån går sedan vidare och blir semintjurar.
– Till exempel har vår tjur Pepper blivit väldigt populär i Norge. Vi hade en rasförening från Norge som kom på besök för att se gården Pepper kom i från. Det var en hel busslast som kom hit och det är ju roligt. Det är ett kvitto på att vi har gjort bra ifrån oss, säger Mikael Jonasson.