Det går inte att fortsätta hyvla lite här och där i organisationen. Det ger ingen arbetsro och ingen utveckling. Snarare en blödande skola i regression, sammanfattar Aleksandra R. Hagström, ny chef på skolförvaltningen.
– Politikerna måste välja väg, konstaterar hon.
I september i fjor pensionerades tidigare förvaltningschefen. Ett halvår senare tillträdde kommunens nyrekrytering, Aleksandra R. Hagström.
Hagström nappade på uppdraget för att det andades framtidstro och utvecklingsarbete av skolan.
Så i våras kom delårsbokslutet och det visade sig att det fanns en del annat att ta tag i också. Ett släpande underskott i skolan, på cirka fem miljoner som beräknas växa till minus sex miljoner innan årets slut.
Sedan dess har Hagström vänt på varenda sten för att se vad som kan göras åt det här. Det hon hittat är ekonomiskt sköra skolor, med små klasser och små enheter. I nuläget är det bara Mackleanskolan och Östergårdsskolan som bär sina egna kostnader.
Kommunens ekonomi chef, Ann-Christine Walmeus, flaggade för kommunstyrelsepolitikerna så sent som förra veckan, att alla enheter måste bära med sig sina egna underskott i framtiden. Samma information som nått skolförvaltningen.
– Det omöjliggör varje utveckling och satsning, konstaterar Hagström och tillägger:
– Jag är bekymrad, det här går inte att skjuta upp. Vi måste göra något nu, frågan är bara vilken väg vi ska gå, säger hon.
Det är upp till politikerna att avgöra. Men förvaltningen sitter inte och väntar under tiden utan tittar på rimliga förändringar, förvaltningen i samarbete med skolledare. Däremot kommer tjänstemännen inte att kunna göra konsekvensanalyser på varenda ett av de förslag som finns på listan över möjliga förslag, det arbetsmaterial som Skånskan tidigare berättat om. Det innehåller till exempel en eventuell nedläggning av särskolan, eller Slimmineby-, eller Alléskolan, färre lärare och större skolenheter med mera.
Den slimmade lilla organisationen kan omöjligt göra fullständiga konsekvensanalyser på samtliga alternativ. Politikerna måste tala om i vilken riktning förvaltningen ska gå.
Det finns två alternativ:
– Antingen så gör man de små enheterna till sitt signum för Skurup men då måste tilldelningen av pengar bli högre, säger Aleksandra Hagström.
Det innebär att skolpengen måste bli högre för varje elev, men också att uppräkningar görs under årets gång.
I dagsläget räknas pengapåsen på exempelvis 100 elever i januari. Om det sen flyttar in 15 elever till under årets gång så får de ingen egen elevpeng enligt dagens modell.
– I andra kommuner har de uppräkningar både, två tre och fyra gånger per år, berättar Hagström.
Över blockgränserna är den politiska strävan att fler ska flytta hit, och då måste fördelningsmodellen för skolan också följa med i en sån utveckling, konstaterar Hagström. I nuläget är det främst förskolan som har haft störst inflyttning, som inte fått kompensation för sina nya barn. Minoritetsstyrets förslag på 10 nya miljoner till skolan (om skatten höjs med 40 öre, reds. anm.) kommer inte räcka om inte skolpengen samtidigt också höjs, konstaterar Hagström och påpekar att Skurup har en låg skolpeng.
Det andra alternativet för att skolförvaltningen ska sluta blöda är att ge upp de små enheterna och ha större skolenheter och större klasser och följaktligen färre pedagoger.
Aleksandra R. Hagström påpekar att det inte är några problem att göra en förändring som skapar stabilitet över tid – det viktiga är att ange en riktning, inte bara låta det vara som det är.
– Vi ska inte gå baklänges i utvecklingen, vi ska gå framåt och utveckla våra verksamheter för att göra skillnad för våra barn.
– Vi behöver ett gummiband i organisationen som ger oss arbetsro och möjlighet att arbeta långsiktigt.
Catharina Nilsson