Fyraåriga Estelle Andersson galopperar korriden fram och hoppar upp i barnskötare Camilla Nilssons famn. Klockan är kvart i åtta och Estelle har pyjamasen på.
Mamma Louise ska åka och jobba på neurologen i Ystad.
När Estelle hälsat på personalen på ob-barnomsorgen Nattviolen går hon tillbaka till sin mamma och kryper in i hennes famntag.
Det är dags att säga godnatt och hejdå till mamma som ska jobba natt på sjukhuset.
I två och ett halvt år har Estelle gått på förskolan Nattviolen. Först dagtid och varannan helg och nu nattetid och varannan helg, fast på nätterna i stället.
– Hon har varit här alla tider på dygnet, konstaterar mamma Louise Andersson och fortsätter:
– Det var tufft att vara borta från henne dagtid varannan helg, jag har kommit fram till att det är bäst att jag jobbar natt.
– Nattviolen betyder allt för mig, säger Louise som är ensamstående.
– Jag vet inte vad jag hade gjort om Estelle inte hade fått gå här. Då hade jag inte kunnat jobba.
Fast personalen och fyraåriga Estelle känner varandra väl och hon är trygg på förskolan brukar barnskötarna skicka ett sms när hon har somnat. Eller en bild från något annat tillfälle under kvällen.
Det är vissa föräldrar som tycker om att få den uppdateringen berättar barnskötare Sofie Törnquist och tillägger:
– Det hade jag också gjort om det vore mina barn.
Läggningen börjar för de små barnen. Det är bäddat med barnens sängkläder, de små på madrasser på golvet och de äldre i våningssängar.
Oftast sover alla barn i samma rum, men det finns ett extra rum för de barn som trivs bättre med lite färre människor omkring sig.
I snitt är det ungefär sju åtta barn på kvällen på Nattviolen varav en handfull stannar över natten. Under storhelgerna som nyligen varit var det barn på ob-omsorgen mer eller mindre som vanligt.
– Jag jobbade alla mellandagar, under nätterna. Då var det barn här alla dagar, berättar Sofie Törnquist.
Hon bläddrar i närvaropärmen och konstaterar:
– Sex barn var här sista december och fyra barn den första januari.
Själva julafton och nyårsafton var det stängt.
Treåriga Neah Karlsson börjar bli sömnig och det är dags att läsa lite i en bok. I dag är det Sofie som ska läsa bestämmer Neah. Annars brukar 12-åriga Tilda Nordén få hjälpa till med nattningen av de mindre barnen – om de själva vill.
Tilda har gått på Nattviolen tillsammans med sina yngre bröder i fyra år.
– Vi brukar leka i båten, tjuv och polis och spela Uno, berättar yngste brodern Liam.
Deras mamma är också ensamstående och jobbar inom äldrevården.
– Det känns som en extra familj eftersom vi har varit här så ofta, och ibland har vi kvällarna tillsammans, säger storasyster och lillebror fyller förtjust i:
– Äter chips och godis.
Det är fredagsmyset han refererar till.
Denna kväll rullar Frost på tv-rutan i allrummet innan Skånskans utsända kommer på besök. Men tv-ron försvinner och barnen vill själva berätta för reportern om Nattviolen.
– I dag åt vi morotspannkaka, berättar tioåriga Linus och treåriga Neah visar att hon kan borsta tänderna själv – med lite hjälp för precisionsarbetet att få på tandkrämen.
– Jag älskar mitt jobb. Man får en helt annan relation till barnen. De som är här ofta blir som extrabarn, säger barnskötare Sofie Törnquist och ryser lite vid tanken på vidden av det jobb de gör på ob-omsorgen.
– Jag har jobbat på vanlig förskola också, förklarar Sofie som tycker att det får en speciell dimension att göra alla de där sakerna med barnen som det är meningen att de ska kunna göra i ett hem.
– Vi står för tryggheten.
Martina Johansson kliver in och lämnar sin elvaåring innan hon ska ge sig ut i hemtjänstens uppdrag under natten. Hon får en kram av Camilla Nilsson efter ett litet snack vid dörren.
– Jag måste ge personalen en eloge. De är helt fantastiska, finns här och tar hand om mina barn på nätterna. Det är en fantastisk chans att vi har Nattviolen här i kommunen, tycker Martina Johansson.