Jan-Erik Persson är en känd profil i flera sammanhang.
Bland annat är han väl känd för att ha ”torgat” i Trelleborg i 68 år, varit ordförande i scouternas stödförening i 41, och i politikens och kyrkans tjänst i snart fyra decennier.
Vi möts utanför Rydsgårds scoutgård. Jan-Erik Persson har ett omväxlande liv bakom sig, och säkerligen framför sig.
Nu har han i 41 år varit ordförande i stödföreningen för scoutkåren.
Själv har han aldrig varit scout, säger han, utan det var hans fru Iris och de fyra barnen som engagerade sig i scouterna.
Stödföreningen bildades för att få in pengar till scoutgården, och genom åren har det blivit en hel del inte minst genom den årliga loppisen.
Den nuvarande scoutgården ligger bra till i Rydsgård, och sedan 1987 har den funnits på plats. Innan stod det en gammal stallänga där huset nu står.
– Vi fick köpa stallänga och mark av ägaren till stängselfabriken, och vi gav två kronor.
Detta var 1986. Ett år senare hade scouter och ideella krafter byggt upp nuvarande scoutgård.
Persson är Rydsgård trogen och har bott här sedan han var liten.
Han har blivit uppmärksammad för mycket, och inte minst att han har torgat i Trelleborg i 68 år, och då ska nämnas att han i dag är 76.
Han var åtta år och brodern var sex år när mor och far, som sålde på torget, gav dem förtroendet att sköta ett eget stånd.
Vilket gick alldeles utmärkt.
-Vi tog rälsbussen in till Trelleborg övre och där låg torget.
Han har haft ett antal olika jobb under sin karriär.
Trädgårdsmästare, grönskas och blomförsäljare, handelsresande i butiksinredningar, jobbat i den lokala lanthandeln, varit sergeant i det militära med mera. Men ska han nu nämna någon titel som sammanfattning på sitt yrkesliv blir det trädgårdsmästare. Och torghandlare.
Som liten, förutom torgståndsförsäljning, sålde han även tidningar på söndagsmorgnar.
– Jag jobbade alltid, säger han med ett skratt.
1955 blev han tidningsförsäljaren som tog rekordnotering med flest sålda Sydsvenskan någonsin.
– 370 stycken.
På den tiden vågade folk ha dörren olåst, och i vissa hus hade han direktiv att gå in i sängkammaren och lägga tidningen på nattygsbordet.
– Och så tog jag min 50-öring.
I snart fyra decennier har han suttit i fullmäktige för Kommunens väl. Det är den politiska delen.
Det finns en kyrklig också. Jan-Erik Persson har varit ordförande i kyrkoråd i tiotalet år, sitter med i kyrkofullmäktige och i kyrkans lekmannakår.
– Jag har varit engagerad i kyrkan i 40 år nu.
Han gör en jämförelse mellan kyrka och scouter.
-Där är det ingen som är större än någon annan.
-Alla är jämlika, slår han fast.
Rydsgård i hela sitt liv, och det finns inga planer på att flytta någon annanstans.
Vi kommer in på den så aktuella och för scouterna så viktiga loppmarknaden.
För ett antal år sedan fick de ta över en hel del saker från Henning Mankell som hade ett hus i Rydsgård.
Den loppmarknaden och auktionen blev något riktigt extra.
Skånskan skrev om att författaren hade skänkt mycket från huset, och det fick Kvällsposten napp på och gjorde en helsida.
Uppmärksamheten drog en rekordpublik och gav en bra slant till scouterna.
Vilken är den dyraste sak de sålt på loppisen?
– Det var många år sen där vi var på en loge och fick med oss några möbler som var gerade ihop. och inte spikade. Då visste vi att det var riktigt gamla möbler.
– Det var två antikhandlare som budade och det slutade med 7 000 kronor för ett skåp.
Tiden rinner iväg och eldsjälen Jan-Erik Persson har mer på agendan.
Vi tar farväl och jag konstaterar att en del människor hinner med mer under en livstid än vad andra gör på två.
Eller tre.