På Koloniföreningen Sommarhagen växer det i varje liten trädgård.
Grönska, blomster, bär och grönsaker står i trängsel på många av de 45 tomter med stugor som finns här.
Föreningen har funnits sedan 1949, och stugorna de äger de själva, men tomterna arrenderas av kommunen för en relativt blygsam kostnad.
Runt 1 000-1 200 kronor per år. En stuga ligger på mellan 10 000 och 20 000 kronor. Det berättar Ingegärd Ljunggren som är ordförande i föreningen sedan tio år tillbaka.
Då bodde det en del missbrukare i området och polisen hade utryckningar så gott som varje vecka, berättar Ljunggren.
Hennes arbete att göra området lugnare renderade i att hennes stuga stod i lågor. Hon har därför en ganska stor och modern lite kåk i dag, och är den enda i området som har el i huset. Det efter ett erbjudande från kommunen till koloniägarna att leda in ström för en kostnad om 15 000 kronor.
Ingegärd Ljunggren var den enda som nappade, berättar hon.
Mellan april och oktober har koloniägarna rätt att vistas i sina stugor. En säsong som i ett nordligt land kan vara nog innan mörker och kyla tar över efter sommar- och hösttempererade dagar.
Ewalena Laxborn är sekreterare i föreningen, och hon och dottern Cornelia, åtta år, har för första gången sovit över i stugan.
Spännande värre, tycker Cornelia och berättar att de ska sova en natt till där, samtidigt som hon knaprar på en gurka som hon hämtat i trädgården.
De flesta som är med i föreningen bor i lägenhet och har ett driv av att odla och fixa i trädgården.
Under högsäsongen nu under sommaren så är det en del som nästan tillbringar all vaken tid på sin kolonilott.
En av dessa storodlare är Ethel Nilsson som haft sin stuga och trädgård i tio år nu.
Varje morgon. när vädret så bjuder, är hon på plats vid sextiden för att vattna, och det finns inte många grässtrån i hennes trädgård. Odlingar en masse, och blommor och buskar och bär …
På frågan om det främst är pensionärer som har en kolonilott är svaret ett definitivt nej.
– Det är blandade åldrar, från yngre till äldre, betonar Ingegärd Ljunggren bestämt.
Vi går till hennes stuga och det sker ett litet förhör kring vad reportern själv vet om de olika blomster och träd som står i trädgården.
Inte många rätt där inte, kunde hon med ett skratt konstatera.
Gurkorna har Ljunggren skördat och lagt in i ättikslag.
– Nu har jag inlagd gurka till nästa år.
Vad är tjusningen med att ha en kolonistuga? frågar stadsfödd reporter.
-När man gillar att odla själv, och att plocka och äta av sin egen odling, det är fantastiskt. Och ekologiskt.
Ingegärd Ljunggrens höjdpunkt på en härlig sommardag i trädgården är att ta en handfull med hallon och björnbär och sätta sig på den lilla altanen och bara mumsa och njuta av sommaren i koncentrerad smakupplevelse.
– Det är höjden av lycka!
– Titta på det där trädet, säger hon plötsligt och pekar.
– Det är ett trumpetträd, som jag satte för fem år sedan.
– I år är första gången det blommar, tillägger hon inte utan en viss stolthet i stämman.
Föreningen har då och då oönskade påhälsningar av tjuvar som bryter sig in i stugor i sin jakt på något säljbart.
– Men inte i år, inte än i alla fall.
Dock har några av medlemmarna blivit av med en del morötter och gurka under den senaste tiden.
Vi går runt i området och det är grönt och skönt överallt.
Att medlemmarna trivs i Sommarhagen det är uppenbart.
En oas i en tätort. Ingen dum idé alls.