En orange fåtölj, en skivspelare i teak och i bakgrunden en käck röst som talar om den nya capribyxan.
Det här finns på Johannamuseet som i sin nya säsong tar besökarna med till de hajpade årtiondena 50-, 60- och 70-talen.
Säsongens nya utställning börjar 1955 och slutar 1975. Elisabet Almkvist har sparat och samlat prylar i flera år för att kunna ge en bild av vardagslivet i Sverige under dessa årtionden. Det är prylar som återfinns i inredningsmagasin och vintagebutiker som inte är helt bortglömda av senare generationer.
– Det är en tidsepok som innebär mycket positivt och det tror jag gör att människor behåller intresset för musiken, möbeldesign, glas och porslin, säger Elisabeth Almkvist som själv var ung under denna period.
Det som var speciellt med efterkrigstiden var att det var en positiv anda i samhället och det växte fram en ungdomskultur på ett sätt som inte varit lika tydlig tidigare säger Almkvist.
I jukeboxen finns sedan länge musiken från 50-, 60- och 70-talen, Elvis, Beatles och Abba till exempel. På tv-skärmen i ett uppbyggt vardagsrum hörs modejournalisten Ingrid Skrevelius glada stämma uppdatera om nya snitt och färger.
Och några kreationer från den lokala kläddesignern Jane Wickström hänger på skyltdockor i bakgrunden.
Det finns flera rum med möbler, porslin och andra tidstypiska detaljer att botanisera bland och allt är tydligt uppmärkt. Tjock tv:n som står i hörnet är från 1957, våffeljärnet ”Månlandaren” i design av Sixten Sason är ordentligt uppmärkt med information. På väggen hänger en tapet av Stig Lindberg som ser ut att vara hämtad från 2000-talet vilket gör det tydligt hur mycket influenser som fortfarande hämtas från dessa årtionden i inredningssammanhang.
Elisabeth fingrar förtjust på en gul sidenklänning som fortfarande glänser i det svaga ljuset.
– Den här hade jag på nyårsafton 1969, avslöjar hon.
Skolklasser har redan fått besöka utställningen som nyligen blev klar. Barnen visade särskilt intresse för den tidigare tekniken som en jättelik mobiltelefon från 1973 och gamla bandspelare.
– De har aldrig sett såna grejer och tyckte att det var roligt, berättar Bengt Almkvist som driver museet med sin hustru.
– Vi hoppas få lite yngre publik än vad det är vanligtvis på ett museum, säger makarna Almkvist.