John Borg plockar fram boken ”När livet vänder” och bläddrar i den. Hans och hustruns historia finns med. Och han tänker på den särskilt mycket när det är organdonationsveckan.
Nu är det 11 år sedan hustrun Ann-Christin Borg dog 68 år gammal. I samband med hennes död donerade familjen tre organ. Det finns absolut ingenting att tveka på anser maken John Borg som var gift med henne i 47 år.
– Vad har de för nytta av dem däruppe, säger han och lyfter huvudet i en snabb rörelse mot himlen.
Han minns dagen då hustrun säckade ihop över matbordet som om det vore i går.
– Ann-Christin och assistenten hade varit och köpt kläder och kommit hem med en kaka också. Ann-Christin ville fika, berättar han.
Men vid matbordet sade hon plötsligt att hon hade ont i huvudet och kort därefter tappade hon huvudet i bordet. Ambulansen kom och körde Ann-Christin till Universitetssjukhuset i Lund.
Ann-Christin led av ms, multupel skleros. Men det var inte den sjukdomen som tog livet av henne utan en blödning i hjärnan.
På sjukhuset opererades hon men fick efter operationen en ny blödning och läkarna förklarade att det inte fanns mer att göra.
– Vi fick lite betänketid, berättar John Borg som fanns vid sin hustrus sida tillsammans med sin dotter och en släkting.
De bestämde sig för donation efter samtal med läkare och personal.
– Det är ingenting att tveka på. Jag tycker inte det, säger John och fortsätter:
– De gör en riktig operation och syr ihop ordentligt, det garanterade sköterskan mig.
Efter Ann-Christins död kom ett papper hem från neurokirurgiska kliniken med anonymiserade uppgifter på tre personer som hade fått var sitt organ. En person i 40-års åldern fick en lever, en diabetessjuk fick en njure och en 55-åring fick den andra njuren.
– De lever än, jag har kollat. En har gått tillbaka till jobb, berättar John Borg.
Han har varit väldigt nyfiken på hur det har gått efteråt och försökt hålla kvar olika kontakter för att höra sig för, förklarar han.
Ibland får han höra kommentarer från skeptiker till organdonation, som att han inte ska tro att de använder organ från sjuka människor som har ätit mediciner, men det tillbakavisar John.
– Det tittar läkarna på. Det är de som avgör den frågan, konstaterar han.
Han har fyllt i sitt donationskort och tycker andra ska göra det också.
– Om man inte vill ge ska man inte heller få, tycker John.
Och för den som behöver lite hjälp på traven i tankebanorna tycker han att man ska ägna en tanke åt om man själv är beredd att låta en anhörig ta emot ett organ. Då borde man också vara beredd att ge, konstaterar han.
Han tittar på boken som Mod har gett ut, en ideell politiskt och religiöst obunden förening som driver donationsfrågan.
– Jag vill också att det ska bli spridning på det här, säger han och klappar på pärmen med 100 olika röster som berättar just deras personliga historia.