Mitt i en brinnande kris i partiet kastades Magnus Alm (S) in i politikens högsta roll som kommunstyrelseordförande.
Precis ett år senare är han mer taggad än någonsin att fortsätta med sitt uppdrag efter valet.
– Jag vill fortsätta utvecklingen på den inslagna vägen.
Skånska Dagbladet skuggar kommunstyrelsens ordförande på årsdagen när han fick sitt nya uppdag. Han öppnar ett paket på sitt kontor på morgonen och fotografen undrar om Alm inte är rädd? Rädd för vad som skulle kunna ligga i paketet. Han frågar med tanke på att föregående man på posten, Pierre Esbjörnsson, utsattes för ett attentat vid sitt hem – det attentat som gjorde att han slutligen valde att lämna sitt uppdrag mitt i en mandatperiod.
– Hmm, kanske är det anthrax i paketet, skojar Magnus Alm.
– Nej, så kan man inte gå omkring och tänka och känna sig orolig, även om man så klart måste fundera över hur man uttrycker sig, var och när.
Avgörande för att han valde att ta uppdraget var möjligheten att få jobba ännu mer med politik.
– Sätta min personliga touch på den.
– Och vi har alltid haft ett bra säkerhetsarbete och efter det som hände Pierre så har vi spottat upp oss än mer.
Han springer på kommunens vaktmästare och förklarar att han inte vill ha sin kontorsstol mer, att det är därför han ställt den i korridoren.
Vaktmästare Birgitta Nilsson ser frågande ut.
– Jag använder inte stol. Jag står alltid. Den gör bättre nytta hos någon annan, förklarar han.
Står eller går. Han marscherar fram i korridoren, hejar till höger och vänster och dyker ner i ett samtal i fikarummet. Personal läser dagens tidning och Alm ger sig in i samtalet. Därefter några ord med en förvaltningschef, ett kort välkomnande av gäster i kommunhuset och så vidare ut i korridoren.
– Har han några minuter över mellan mötena kommer han in och pratar, berättar Magdalena Hellström, enhetschef för information och kommunikation som sitter och äter frukost.
Närmaste kollegan i partiet, kommunfullmäktiges ordförande Lena Axelsson (S), är också på kommunhuset. Hon är nöjd med partiets nya representant på posten.
– Han är den enda i partiet som har informerat mig till 100 procent vad som sker, säger hon och fortsätter:
– Han kanske kan uppfattas som mycket rörlig men det är för att han har ett rörligt intellekt och det kan bli tvära kast i samtalen. Men det är bra att inte snöa in för mycket på detaljerna. Vi är båda målfokuserade på ett prestigelöst sätt.
– Vi har en stor man i Skurup och det tror jag att folk inte fattar, säger hon.
En del av målmedvetenheten har tränats under den fackliga bakgrunden i Byggnads. Som ombudsman är Magnus Alm en van förhandlare. Det blev en omställning att jobba i kommunens mer komplexa organisation, dessutom i ett minoritetsstyre.
Men ett handslag är ett handslag, en överenskommelse en överenskommelse. Oavsett arena, anser Alm, som konstaterar att det fanns ett konstruktivt samtal mellan tidigare kommunalråd Niklas Sjöberg (M) och dåvarande oppositionsråd Pierre Esbjörnsson (S) – som innehöll ett visst kompromissande.
Han själv inledde sitt jobb med att göra en överenskommelse med nuvarande M-ledarna i partiet. 40 öre i högre skatt, främst för att satsa på skolan. När så Moderaterna presenterade en skattesänkning kort därefter gick Alm i taket. Det tolkade han som ett brott mot överenskommelsen med tanke på hur kort tid det gått däremellan.
– Oppositionen ska så klart driva sin politik. Men man kan inte ändra förutsättningarna i en överenskommelse. Vi hade inte utformat överenskommelsen så där om vi suttit i majoritet.
– Om man efter ett tag har problem med uppgörelsen får man gå tillbaka till sin motpart, tycker Alm, inte agera tvärsemot den på eget bevåg.
Det är besvärligt att regera i minoritetsstyre. Det mest besvärliga är att den splittrade men starkt engagerade oppositionen är mycket aktiva – men mest med att överklaga alla beslut. I grund och botten avgör domstolar sällan sakbeslut i Sverige varför det bara är processerna som granskas och Alm undrar vad som är meningsfullt med den metoden. Han vill se fler överenskommelser och kompromisser, om inte en tydlig majoritet föreligger.
– Min dörr är alltid öppen.
Det han är mest stolt över att ha åstadkommit under det första året är lönesatsningarna på personalen som gav cirka fem miljoner mer till personalen än märket på arbetsmarknaden.
– Det är jag mest glad över, liksom att vi lyckats ge verksamheterna ett bra ekonomiskt underlag så att vi kan satsa på dem. Ett underlag vi har fått genom höjd skatt och ett ökat inflyttande, ökade bygglovsintäkter med 1,1 miljon mer jämfört med budgeterade intäkter, och fler näringslivsetableringar.
Om Alm får fyra nya år vid makten efter valet vill han fortsätta på inslagen väg och jobba vidare med satsningar på personalen. De är stommen i hela samhällsbygget enligt Alm och det märks att det är en fråga han brinner starkt över. På agendan står också vidareutveckling av förutsättningarna för näringslivet att blomstra i kommunen och att bygga kommunens varumärke. Viktigt blir också att fortsätta knyta kontakter utanför Skurup och knyta samarbeten med andra kommuner. Denna eftermiddag ska han ta tåget till en träff i Stockholm och träffa kommunstyrelseordföranden av olika politisk färg för att diskutera gemensamma frågor.
– Vi vill inte vara en isolerad ö i Skurup. En skrivelse från en ensam kommun är det ingen som bryr sig om.
Innan tåget går ska han hämta barn och rulla köttbullar. Planeringen i hans vardag är stenhård. Han är en tidsjägare och fyra minuters uppvärmning i en micro på kommunhuset får Alm att se rött. Hemma tar det en minut att värma samma mat. Kan vi inte ha effektivare mikrovågsugnar på kommunen tänker han direkt.
En arbetsvecka kanske är 60 timmar. Interpellationssvar, mejlkorrespondans, inläsning av material och andra förberedelser sker ofta på kvällar och helger.
– Jag kan få skäll för att jag sms:ar folk alldeles för sent, konstaterar han med ett snett leende.
Han lever med jobbet dygnet runt och ser bara till att ta pauser till barn och familj.
– Det är viktigt att se efter sig själv också, oavsett om man har familj eller ej.
Plötsligt öppnas dörren och Simon Steinbichler frågar om han kan få några minuter. Svaret är nej eftersom en bokad lunchträff ska ske nu.
Steinbichler lyckas ändå klämma ut alla svar han behöver på fyra minuter. Inte dags att köpa nya biostolar just nu alltså. Det skulle visst upp i budgetberedningen först 2019. Steinbichler nickar och stänger dörren. Alm kör till slottet och får framme vid kommunens kulturpärla besked om att lunchträffen uteblir.
En helt vanlig dag på jobbet.