Dammsugare i taket, termos i väskan och sågen i handen. Det är verkligheten i snickarboden på Mackleanskolan där PRO tar över på kvällarna.
Det dammar lite i den stora lokalen med 15 arbetsbänkar. I vindlingarna mellan arbetsutrymmena går Bengt Oskarsson och Bo Hellberg och småpratar och plockar med träbitar en tisdag kväll. Det är dags för PRO:s cirkel i träslöjd. Bengt berättar att han fått beställningsjobb av sin dotter. Hon vill ha en ljusstake.
– Onyttigheter, muttrar Bo Hellberg skämtsamt.
Prydnader tycker han är ”onyttigheter”. Själv gör han bänkar och pallar och andra små möbler. Just nu jobbar han på en ”plugghäst”, enligt Carl von Linnés gamla skiss.
Bengt gör gärna prydnader. Han kommer från Dalarna och har vuxit upp i en släkt där var och varannan släkting har karvat till ett antal dalahästar. Själv har han ett tiotal hästar i sitt eget bagage.
– En gav jag till en skånsk dam som fick måla den. Det blev en skånsk dalahäst, berättar Bengt.
Det finns inga principer för vad som tillverkas. Det är upp till deltagarna själva.
– Man behöver inte kunna snickra, påpekar Bo.
– Vi hjälps åt och blir det inte bra börjar vi om, säger Bengt med ett stort leende.
Kursen är gratis men man får själv skaffa det material man vill jobba med. Egentligen brukar de vara upp till en handfull deltagare, men de har manfall denna dag.
– Det finns gott om plats för fler deltagare, konstaterar Bo.
Han sätter sig och sandpapprar lite på en detalj till plugghästen, en gammeldags skolbänk med en sits och en skrivyta. Den är en present till hans barnbarn, nästa års julklapp kanske.
Han måttar lite och bestämmer sig för att ta en paus. Det sociala är lika stor del av nöjet som själva snickrandet. Bengt och Bo har lärt känna varandra genom cirkeln och tar nu ytterligare en kaffekopp tillsammans och packar upp sina smörgåspaket.